Suomeksi

Diktonius, Elmer

Fakta

Född i Helsingfors 20.1.1896.

Död i Sibbo 23.9.1961.

Bosatt i Grankulla från trettiotalets början i ungefär 25 år.

Musikstudier (violinspel och komposition) i Helsingfors. Rese- och svältår i London 1921-22, Paris 1925-26 och Prag 1934. Litteraturkritiker i Arbetarbladet från 1922, musikkritiker i Nya Argus på 30-talet, en av grundarna av Työkansan Sanomat 1947, medarbetare i Ultra och Quosego.

Grankullaförfattarna Rabbe Enckell, Olof Enckell och Elmer Diktonius. Bild ur Thomas Warburtons "Åttio år av finlandssvensk litteratur".
Grankullaförfattarna Rabbe Enckell, Olof Enckell och Elmer Diktonius. Bild ur Thomas Warburtons "Åttio år av finlandssvensk litteratur".

Författarens röst

Ännu
är det blott
kammarmusikpizzicato
i vårens takdropp –
huschande framskymtande –
bortilande stämningar.
Men i snötyngd skog,
under fjärdens is
pågår ren orkesterrepetitionen
med alla instrument.
Snart står herr Sol i frack,
lackskor och bröstbriljanter,
och svänger pinnen,
kastar luggen över pannan
rytande:
intensivare! – mera glödande! –
for-tis-si-mo!

Elmer Diktonius
ur sviten "Promenad i naturen"

Vår diktnings vilde jaguar

I sin ungdom drömde Elmer Diktonius om en musikalisk karriär, men den sträva expressionismen i hans kompositioner fann ingen nåd hos den konservativa kritiken. Noga taget var Diktonius främsta insats inom musiken den undervisning han gav Otto Ville Kuusinen. Den finländske revolutionären kvitterade med att varmt understöda sin betydligt yngre lärares lyriska strävanden, självfallet i möjligast samhällsomstörtande riktning.

Förutsättningar fanns redan i Diktonius proletära bakgrund och relationer till finsk allmogemiljö; och i Sverige skedde debuten, med Min dikt (1921). Här framträdde en klöslysten rovkatt utan motstycke i vår litteratur:

 

Att bita är ett tvång så länge bett ger liv
att riva är en helighet så länge ruttet stinker
och söndersargas måste livets fulhet
tills skönhet-helhet ur dess mull kan gro.

Ett budskap inte mindre kraftfullt än generationskamraten Edith Södergrans nietzscheanska patos, som väsentligt breddade basen för modernismen. Låt vara att den revolutionära glöden inom kort började falna, faktiskt redan i samma dikt: "Jaguaren kan kyssa en blomma."

 

Hundår ute i världen, tidigt åldrande

Diktonius tidiga diktning präglas av aforistisk koncentration och antiesteticistisk brytning med traditionen. Hårda sånger (1922) bär syn för sägen: diktsamlingen glöder av trots och hänförelse. I rask takt följde Brödet och elden (1923) och Taggiga lågor (1924), men i dem har tonen redan börjat mjukna.

Gradvis övergick omstörtarpatoset i mer vardagsförankrad arbetardiktning, och rent idylliska tongångar började också göra sig gällande, som i den första prosaboken Onnela (1925). En lyckodröm förankrad i Nurmijärvi, motpolen till de ödsliga europeiska metropoler i vilka diktaren tillbringade några hundår. Däremellan svalt diktaren i Helsingfors.

Trots omfattande brödskriverier förmådde Diktonius finslipa sin lyrik mot allt större mognad och mättnad; höjdpunkter i hans lyriska gärning är Stark men mörk (1930), med skakande dikter som "Röd-Eemeli" och "Maskinsång", och Mull och moln (1934). Vid sidan om lyriken framträdde Diktonius som kraftfull epiker, inte minst med Janne Kubik (1932) och Medborgare i republiken Finland (1935). Hans översättning av Aleksis Kivis Sju bröder 1948 visade något av en syskonsjäl. Också hos honom satte åldrandet in alltför tidigt, med fysisk skröplighet och psykisk isolering. Men dikten lever, stark och fri och fulländat rytmisk i sin musikalitet, som i min favoritstrof ur sviten "Promenad i naturen", citerad i högerspalten här intill.

Text: Nalle Valtiala
Foto: Svenska litteratursällskapet

Källor:
Steinby, Gunnel: Journalister och publicister i svensk press i Finland under tvåhundra år, Åbo 1981
Valtiala, Nalle: "Författare i Grankulla", i Aktiebolaget som blev stad/Grankulla 80 år, Grankulla 1986
Warburton, Thomas: Åttio år finlandssvensk litteratur, Helsingfors 1984

 

Verk av Emil Diktonius:

Min dikt, dikter och aforismer, 1921
Hårda sånger, dikter,1922
Brödet och elden, dikter, 1923
Taggiga lågor, dikter, 1924
Onnela, Finsk idyll, 1925
Stenkol, dikter, 1927
Ingenting och andra novellistiska skisser, 1928
Stark men mörk, dikter, 1930
Janne Kubik, ett träsnitt i ord, 1932
Opus 12 Musik, essäer, 1933
Mull och moln, dikter, 1934
Medborgare i republiken Finland, noveller, 1935
Gräs och granit, dikter,1936
Jordisk ömhet, dikter, 1938
Medborgare 2, prosa, 1940
Varsel, dikter, 1942
Höstlig bastu, prosa, 1943
Annorlunda, dikter, 1948
Novembervår, dikter, 1951
Ringar i stubben, red. Jörn Donner, 1954
Samlade verk I-III, red. Olof Enckell, 1956-57
Översatt Aleksis Kivis sju bröder, 1948

Böcker i bibban


Logga in